Programmets breda syfte var att stärka mötet mellan forskning och praktik inom arkitektur och stadsbyggande för att skapa en mer professionell stadsutvecklingsprocess.

Mer specifikt var ambitionen att bidra till ett mer precist och tydligt offentlig agerande i stadsutvecklingsprocessen från både offentliga och privata aktörer, för att därmed öka effektiviteten, transparensen och möjligheten till uppföljning av offentliga insatser.

En sådan ökad professionalitet i agerandet förutsätter dock en djupare rationell underbyggnad och mer forskningsbaserade kunskapsunderlag, inte minst för de offentliga insatser som görs. Val av både mål och medel måste kunna definieras tydligt och motiveras gentemot andra alternativa vägval.

Forskningsprogrammet mål var att bidra till utvecklingen av sådana rationellt underbyggda och transparenta stadsutvecklingsprocesser med aktörer som i effektivt samspel agerar utifrån tydliga kunskapsunderlag.

Programmets syfte och ambition ställer krav på djupare teoretisk förståelse av och medvetna ställningstaganden kring åtminstone två frågor: hur olika sorters mål bör definieras på olika nivåer i beslutssystemet; och vilka olika medel som står till de offentliga institutionernas förfogande då dessa mål ska realiseras.

Strävan efter tydlighet får dock inte leda till att den demokratiska processen och de olika värden denna skall skydda förvanskas eller underkastas smalare ekonomiska argument. Den rationella underbyggnad som skapas måste därför spegla den komplexitet och de tvetydigheter den demokratiska processen måste hantera.

I programmet görs en distinktion mellan tillgänglig kunskap och användbar kunskap. Utgångspunkten för arbetet är att det finns en mängd tillgänglig forskningsbaserad kunskap om både arkitektur och stadsplanering som har stor relevans för de olika offentliga insatser som görs. Allt för ofta är denna kunskap dock inte praktiskt användbar för stadens olika offentliga aktörer.

Hypotesen är att detta bara delvis handlar om brist på praktiska möten mellan akademi och praktik eller mellan olika aktörer. Istället antas problemet till stor del bestå i att de olika språk, världsbilder och angreppssätt som kännetecknar respektive miljö inte är helt enkla att förena.

Slutsatsen blir att det som saknas i stadens arbete inte i första hand är fler mötesplatser eller plattformar för samarbeten mellan aktörer. Fler sådana mötesplatser riskerar i värsta fall att leda till fler arenor att hantera och fler exempel på sammanhang där det eftersökta mötet mellan teori och praktik inte har förutsättningar att lyckas.

Vad som istället saknas är en aktör som genom nya arbetsformer och med hjälp av nya kunskapsunderlag aktivt kan översätta mellan och bidra till att fläta samman akademi och praktik på ett effektivare sätt.

Programmets ambition är att utveckla en teoretisk grund och praktiska arbetsformer för att göra just detta.

Ambitionen att skapa ett mer precist och rationellt underbyggt offentlig agerande är självklart inte ny. Både utmaningarna och möjligheterna har dock förändrats påtagligt de senaste decennierna.

Marknadens utveckling ställer nya krav på det offentliga agerandet.

Offentliga insatser måste idag i långt högre utsträckning än tidigare utformas med följsamhet för offentliga, privata och civila initiativ och utvecklingskrafter. Det är en följd av en bredare decentralisering av makt i samhället.

Konsekvensen är att offentliga insatser allt mer måste förstås och utvärderas utifrån de indirekta och katalytiska effekter de har på samspelet med privata och civila krafter. Denna ökade komplexitet ställer högre krav på tydlighet, precision och transparens.

Samtidigt har ny akademisk teoribildning vuxit fram vilket skapar nya möjligheter.

Det handlar dels om nya rön och teorier inom arkitektur och stadsbyggnad, inte minst kring de egenskaper olika fysiska stadsformer har på olika skalnivåer och hur dessa skapar förutsättningar för olika urbana processer.

Därutöver handlar det om ny teoribildning inom institutionell teori och juridik, som erbjuder en mer precis beskrivning av samspelet mellan olika institutioner, och hur även dessa skapar förutsättningar för stadens processer verktyg som står till det offentligas förfogande i ambitionen att påverka detta samspel.

Sammantaget innebär detta att både behovet och möjligheten finns för att flytta både den teoretiska förståelsen och det praktiska kunnandet kring hur en mer rationellt underbyggd stadsutvecklingsprocess kan drivas.

På ett bredare plan handlar utmaningen om hur offentlig makt kan utövas med transparens och effektivitet i den nya mer svåröverblickbara och svårförutsägbara omvärld vi nu lever i.

Fokus för programmet är att utveckla en designmetodik med tillhörande kunskapsunderlag som kan säkra ett effektivare möte mellan akademisk forskning och de olika praktiska beslutssituationer stadens kommunala aktörer står inför i stadsutvecklingsprocessen.

Programmet är därmed inte begränsat till specifika delfrågor, eller formulerat utifrån specifika fackområden. Fokus är istället på den övergripande frågan om hur ett effektivare möte mellan teori och praktik kan utformas inom det breda fältet arkitektur, stadsbyggande och planering.

Arbetet i programmet tar sin utgångspunkt i de olika praktiska utmaningar stadens offentliga aktörer står inför. Avsikten är på så sätt att pågående säkra programmets praktiska relevans för stadens aktörer.

Med utgångspunkt i dessa konkreta utmaningar, identifieras sedan relevanta akademiskt underbyggda angreppssätt som kan bidra till en effektivare belysning och hantering av dessa utmaningar. Angreppssätten prövas i arbetssessioner ihop med aktörer som tillför praktikens aktuella perspektiv.

Parallellt med dessa praktiska arbetssessioner drivs ett teoretiskt utforskande arbete för att skapa den teoretiska och akademiska grund som krävs för att underbygga de praktiska arbetssessionerna.

Det övergripande arbetet är strukturerat så att de praktiska och teoretiska delmomenten samspelar på ett sätt som ger det praktiska arbetet en drivande och prövande roll i den breda kunskapsproduktionen. Forskningsprogrammet är i denna bemärkelse starkt praktik-baserat och har karaktären av en research-by-design-process.

Praktiska arbetssessioner

Forskningsprogrammets huvudsakliga metodik består av återkommande praktiska arbetssessioner som arrangeras tillsammans med stadens aktörer kring de olika utmaningar dessa aktörer upplever att de behöver stöd för att hantera.

Det kan t.ex. handla om utformningen av stadsplaner, formulering och utvärdering av parallella uppdrag, formulering av underlag för upphandlingar av konsulttjänster, utformning av ekonomiska kalkyler, formulering av mål, etc.

Arbetsgruppens roll inför och under dessa arbetssessioner är att:

• analysera utmaningarna utifrån etablerad akademisk forskning.
• erbjuda förslag på ramverk och metod för att närma sig de problem som identifierats.
• moderera samtalen för att gemensamt utveckla mer välunderbyggda beslutsunderlag.
• dokumentera och analysera arbetet för att säkra ett kontinuerligt lärande.

Ambitionen är att dessa arbetssessioner dels ger stadens olika aktörer en djupare förståelse för det bredare sammanhang de befinner sig i och dels bidrar till formulerandet av mer precisa beslutsunderlag, och att detta i sin tur gör att aktörerna med större tydlighet kan identifiera sin specifika roll och därmed också kan styra sina insatser med större precision.

Teoretiska delprojekt

Fyra teoretiskt utforskande forskningsspår drivs inom programmet som forskningsprojekt, vilka ska resultera i vetenskapligt hanterade reflektioner, t.ex. i form av vetenskapliga artiklar och rapporter.

Forskningsprojekt A

[”Stadens fysiska form”] sammanställer rådande kunskapsfront kring stadens byggda form. Här har ny forskning på Chalmers utvecklats under senare år, både på bostadens och stadens nivå. Denna kunskap om egenskaper och kvaliteter hos den byggda formen sätts också in i bredare diskussioner om den bygga formens inverkan på andra urban processer av social, ekonomisk och ekologisk art.

Forskningsprojekt B

[”Stadens institutionella dynamik”] sammanställer rådande kunskapsfront om den dynamik som kännetecknar institutionella system likt det för stadsutveckling, samt om de olika “verktyg” som står till de offentliga institutionernas förfogande i deras ambition att proaktivt påverka denna dynamik. Forskningsprojektet studerar också om hur denna institutionella dynamik har utvecklats mer specifikt i Göteborg.

Forskningsprojekt C

[”Kunskapsutbyte i praktiken”] syftar till att skapa en teoretisk och metodologisk underbyggnad för programmets praktiska arbetssessioner samt för utveckling av arbetsformer som genererar och överför kunskap i praktiksituationer. Forskningsprojektet fokuserar därmed på designteori och hur dessa teorier kan praktiskt appliceras och utvecklas i programmets praktiska arbetssessioner.

Forskningsprojekt D

[”Framtidens stadsutvecklingsprocess”] fokuserar på att formulera en idé eller vision om hur en mer rationellt underbyggd stadsutvecklingsprocess skulle kunna se ut i dagens nya sammanhang. Forskningsprojektet bygger därmed på insikter från övriga projekt, men tar ytterligare ett steg genom att formulera en hypotes om hur insikterna i dessa projekt skulle kunna förenas i en sammanhängande institutionell modell.

Inom varje forskningsprojekt bedrivs även ett antal delprojekt som studerar olika aspekter inom respektive forskningsspår.

Nätverk och internationell förankring

Programmets huvudfokus på en generell metodik snarare än på forskning inom specifika ämnesområden gör att programmet med nödvändighet måste liera sig med en lång rad av aktörer med spetskompetens inom olika områden.

Programmets inriktning och struktur är skapat för att uppmuntra ett nätverksbaserat arbetssätt som skall möjliggöra att den bästa spetskunskapen från olika kunskapscentra runt om i världen förs in i den metodik forskningsprogrammet utvecklar.

Som ett första steg i att bygga ett internationellt nätverk av spetskompetens har ett samarbetsavtal skrivits under mellan Chalmers och Yale School of Architecture, en av världens ledande institutioner inom arkitektur och stadsbyggnad.

I den bemärkelsen är ambitionen att programmet skall erbjuda ett lokalt förankrat gränssnitt vars yttersta syfte är att göra globalt tillgänglig kunskap användbar för lokala aktörer. Ambitionen med programmet är ur detta perspektiv inte bara att överbrygga klyftan mellan praktik och teori, utan även den mellan lokala utmaningar och globala kunskapsnätverk.

Programmet, både i anda och struktur, speglar därmed idén om att hållbara lokala värden endast kan skapas genom öppenhet mot världen.